Skalstugan-Trondheim Nidarosdomen

Nu läser vi 11 september och vi har nått vårt mål för denna pilgrimsvandring. Selånger - Nidarosdomen

Vi parkerar bilen några hundra meter bortom Skalstugen och beger oss ut på leden som skall ta oss till .Norge och Ådalsvollen. Leden är en gräsbevuxen liten väg som omgärdas av småbjörkar och tjärnar. När vi kommer fram till gränsen till Norge tar vi ett fotografi och väntar på den sup som vi enligt sägen skall få. Vi väntar ännu. Då vi passerar Högfjällsstötta ser vi att 4 andra personer passerat där före oss idag. Det är moutainbikeåkare som förstått att denna sträcka är riktigt fin. 80% av leden är utförsbacke...om man för hämtning i Ådalsvollen. 

Där gräsvägen blir grusväg finner vi en fin rastplats vid en stenbro där det är fint att tälta. Vägen ner mot Ådalsvollen delar vi med en hel del får med bjällror. Och då vi åter är nere på asfalt försvinner milen fort fram till Sul där vi tältar vid föreningshuset vid skjutbanan.  I början av byn Sul leden en grusväg upp till höger mot en Olofskälla som är i behov av rensning.

Sträckningen mellan Sul - Vuko och fram till Stikelstad går på asfalt men då det finns mycket att vila ögonen på så glöms detta bort. På grund av de höga vattenflödena fick rutten läggas om från Sognevollen till att gå nere på asfalten fram till Garnes. Utförsbacken ner till Vuko är slingrig, smal och ihållande. Vuko har en Coop-butik som denna gång bjöd på en kall öl i solsken. Efter en del långa raksträckor kan vi läsa Stiklestad på skylten. Här skall man ha gott om tid för att besöka utställningen och gå omkring i omnejden. Hotellet erbjuder pilgrimer övernattning för 200 norska kronor/natt och frukost kan man köpa till. Bokning bör göras i förväg.

När vi lämnar Stiklestad går vi genom europas längsta björkallé, 3 km lång in till Verdal. Väl inne i Verdal har någon skojat med märkningen så att vi är tvugna att använda karten för att komma på leden igen. Efter att ha korsat lv 72 på en gångbro lämnar vi åter tätort och beger oss ut i terrängen. Vi passerar byar som Söråker, Hallan, Rindsem, för att sedan ta sikte på en hög topp som ger oss 200 höjdmeter över havet. Efter denna höjd går leden utför ggneom byar som Lian, Hojemslia, Munkrostad fram till Munkeby där vi finner övernattning på Munkeby Härberge för 150 norska kronor/natt.

Bra sömn behövs för nästa morgon bjuder leden på en rejäl stigning i flera kilometrar. Utsikten är enorm liksom skaderisken varför vi tar det lugnt. När stigen åter bli grusväg fortsätter stigningen upp till 451 höjdmeter över havet och vi ser Tomtvattnet på vår vänstra sida. Vid Tomtvasslia slutar grusvägen och vi går in i kohage för att sedan ta lunch vid en gammal fäbovall, Hegglivollen där vi höll på att bli översprugna av tre älgar. Härefter går leden utför ner till 90 meter över havet och då läser vi Markabygda på ortsskylten. Här i Markabygd finns möjlighet till övernattning i föreningshuset mot 100 norska kronor/pers. 

När vi lämnar Markabygd söderut på väg förbi Movattnet känns det riktigt skön då vandring viker av till vänster efter Rundhaugen och sätt av ut i obanad terräng. Här är det nog väldigt få personer som vandrat den senaste tiden. När vi åter når väg i Skralten rullar kilometrarna på längs den fina grusvägen. Där leden korsar Stora Tyldvatnet som blir ån Tylda finns en mycket fin rastplats. Vid Stora Tyldvatnet är det även tillåtet att låna en roddbåt som ligger förtöjd vid stranden.

4 km senare passerar vi Råvatnet där leden gör en avstickare till höger för att åter komma upp på grusvägen efter 1,5 km. Denna avstickare är inte röjd varför det är lika bra att hålla sig på väg tills detta sker. Framme i Meldal och Råa finns vissa uppgifter i broschyrer om att Rådal skytteförening har logi. Detta stämmer ej och kommande vandrare göre sig ej besväret då ägaren inte alls vill vara del i pilgrimsleden. Däremot finns utmärkt boende hos Solfrid Frigård, Hegra i Borrås. Detta ligger ca 5 km från leden med ägarinnan är så intresserad av pilgrimsvandringen att en upphämtning och lämning vid leden troligen är möjlig. Tfn 74805126, 47840225.

Nu väntar oss 2 km asfaltsvandring tills vi når den stora kraftledningen där vi svänger höger in och passerar en bondgård för att sedan ta oss ut på kohagar och plötsligt är märkningen borta. Vi går på karta och kommer rätt ändå. Vandringen bjuder på ett landskap fylllt av berg och dalar och utsikten är stundom magnifik. Efter ytterligare 2 km på asfalt visar kartan att leden svänger av höger och vi följer efter. Med facit i hand förodrar vid dock att fortsätta ytterligare 600 meter och följa den nya märkningen.
Nu sätter vi sikte på Koksåsen och vi tar rejält många höjdmetrar direkt. Plötsligt öppnar sig en plats mitt i storskogen, Moplassen! Här finns parkbänk och "brevlåda" med bok för besökare". Helt enkelt en riktigt bra rastplats. Från Moplassen till Björndalen blir det riktigt knivigt. Här hade vi hört att tidigare vandrare aldrig nått fram till rätt plats så vi är noggranna.

Genom skogen kommer plötsligt en joggande kvinna med sin hund. Det visar sig vara Bente med hunden Binka och hon säger att hon gärna visar oss rätt på leden! Tack vara guide med hemortspoäng kommer vi fram till Björndalen som visar sig vara den perfekta platsen att göra middag på. Detta är ett känt ställe för skolungdomars friluftsdagar. Häriufrån går leden utför och genom genom kohage innan den når By och vidare ner till Meli innan vi korsar E14 och stegar mot Vaernes kyrka. Genom visning av kyrkans lärare får vi massor av intressant information.

Härifrån går leden 2 km österut innan den svängen vid en bro och går tillbaks 2 km och vi är i höjd med Vearnes kyrka..igen. I Lånke finns ett församlingshet som erbjuder logi till pilgrimmer.  När vi lämnar Lånke vid havsnivå följade dag är det i rejäl uppförsbacke mot Bolviåsan på 230 m.ö.h. När asfalt blir grusväg som blir stig är ledens märkning perfekt. Här finns snygga träskyltar med ordet "Pilgrimsleia" hela vägen. Under dessa 3,5 mil måste du själv ordna proviant och vattenfrågan. Stigen når åter grusväg vid Hoyby och sevärdheten som finns utmärkt på kartan undrar vi fortfarande över. Men när leden svänger vänster och lämnar Hoybydalen tar vi fika paus på perfekt rastplats.

Nu bär det uppför igen mot Björndalsåsen och Nygårdsvollen innan lutningen är utför igen mot Folla och Bakken. I Bakken får vi lov att fylla på vatten i ett hus innan leden tar oss ut på stig i myr/skogsmark igen. Detta är en riktigt fin del av leden och det är med lite blandade känslor vi närmar oss bruset av E6 och förstår att detta är det sista av vår pilgrimsled som kommer att gå i tystnad.

Efter att vi passerat E6:an i en tunnel närmar vi oss bebyggelse och villorna blir fler och fler. Vi går genom Björnstad, Aunet och Saksvik och när vi når Vearesbakk ser vi hela Trondheim för första gången. Härifrån är det mycket bra markerat hela vägen fram och vi passerar Ranheim innan leden letar sig ut på strandlinjen och smiter runt Leangbukta och vidare ut mot Ostmarka innan den svängen vänster in i villaområde igen.

Härifrån finns det mycket att lägga mer tid på. Vi går genom Ringve botaniska trädgård och en fika här inne på borggården sitter alltid fint. Här finns så mycket växter att se på och om du har tur så bjuder Ringve även på något musikaliskt uppträdande. Vi fortsätter längs stora Lade allé och passerar Lade kyrka och sedan Lademoen kyrka. Efter bara några fler svängar ser vi plötsligt kyrktornet på Nidarosdomen i fjärran. Underlig känsla.

Omedvetet går vi lite snabbare fastän vi innerst inne egentligen inte vill att vandringen ska ta slut. Vi korsar Nidälen på en fin röd träbro och stannar till i Pilgrimscenter/Pilgrimsgården. Här träffar vi personal och vi får vårt Pilgrimspass med stämplar. Pilgrimsgården erbjuder logi och vissa aktiviteter kopplade till pilgrimsvandring och meditation. Se gärna på deras hemsida om du vill pricka in visst datum.

Vi skyndar vidare mot Nidarosdomen där en gudtjänst just hade påbörjats. Vi stiger in i en fullsatt kyrka med dop, konfirmander och en enorm kör. Prästen är en kvinna som håller hela församlingen där i tid och rum med sin predikan om....vardagliga händelser i våra liv. Där sitter uppklädda dopfaddrar, finklädda konfirmande, pilgrimmer i underställströja och mc-killar i väst och allt känns bara helt rätt. När sedan kören framför en svensk sång: "Gabrielllas sång" från filmen Så som i himmelen känns det som det blir pilgrimmernas sång. "Jag vill känna att jag lever......

SAMMANFATTNING

Det är vår innerliga förhoppning att dessa rader på vår hemsida får någon att ta steget att genomföra en pilgrimsvandring. Det finns lika många anledningar till att genomföra vandringen som det finns människor. Vi kommer ihåg varje del av leden som om vi gick där igår och det finns så mycket fantastiskt i vår direkta närhet, bara några 100 meter ifrån det vi ser från bilen på E14.

Tveka inte att ta kontakt med oss för mer detaljerad info om speciell sträcka eller föreläsning.

/Väl mött. Mats och Sanna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)